Vad ett litet vokalbyte kan ställa till med

Det var efter att vi vandrat 22 kilometer i nationalparken Ordesa y Monte Perdido, i de spanska Pyrenéerna. Alla satt där med trötta ben på en uteservering, svalkade sig med kalla drycker eller stärkte sig med lite fika. Och då hände det. Jag ställde mig plötsligt upp och avkunnade högt och tydligt:

– ¡Ahora todos tienen estreñimiento! ¡Ya, venga, vamos!

Alla spanjorer frös till. Blickarna riktades mot mig. En kort, spänd tystnad – och sen exploderade skratten runt bordet. Där stod jag, fast i mitt gamla “göra-bort-mig-träsk”. Jag hade velat säga att vi skulle göra estiramiento (stretching) – men hade i stället med full övertygelse utlyst att vi alla hade förstoppning (estreñimiento). Och med min hurtiga “venga, vamos!” blev det extra komiskt.

När den första chocken lagt sig började jag själv skratta. Och jag lovar – de två orden blandar jag aldrig ihop igen. Det är ju sant att man lär sig bäst när man gör fel. Men ändå bävar vi så för att göra fel. Det känns pinsamt, obekvämt, som om hela världen skulle se och döma.

Jag tänker hellre på när jag var liten. Då var det fritt fram att utforska världen. Busa, experimentera, justera mammas favoritklänning (för att “göra henne glad”), måla garderobsdörren, mata sniglar, eller överraska föräldrarna med hemmagjorda rårakor – med ett kilo mjöl i. Oätbara? Ja. Men glädjen att testa var större än rädslan att misslyckas.

Och vet du vad det bästa är? När du väl har gjort ett sådant där “oj då”-misstag och överlevt, så känns det som att du fått ett frikort. Plötsligt är det inte lika hemskt längre. Nästa gång vågar du säga något på spanska utan att först analysera det i tre dagar.

För det är ju inte perfekta meningar som ger oss vänner, skratt eller minnen. Det är de där små språkliga snedstegen som får spanjorerna att luta sig fram och rätta dig – med ett leende och kanske en klapp på axeln.

Och när vi ändå är här, låt oss ta några exempel som du gärna får lägga på minnet – innan du själv ropar ut dem i fel sammanhang:

embarazada betyder gravid, inte generad. Om du vill säga att du är generad kan du använda avergonzado/a.
constipado betyder förkyld, inte förstoppad. Det där med förstoppning har vi redan klarat ut – estreñido/a är ordet du letar efter.
ropa betyder kläder, inte att ropa. Att ropa heter gritar.
Och min favorit: éxito betyder framgång, inte exit. Om någon säger ¡Mucho éxito! så ber de dig inte att gå ut – de önskar dig lycka till.

Sådana små fällor är guld värda när man lär sig. För varje gång du råkar snubbla över ett ord och får publiken att skratta, har du just gjort det omöjligt att glömma.

Och tänk, om du alltid spelade det säkra kortet och aldrig trampade i klaveret, hur många historier skulle du då ha att berätta på uteserveringen efter en 22-kilometersvandring? Just det – noll.

Så jag säger: ¡Venga, vamos! Ut i misstagsträsket. För där, bland felsägningar, ihopblandade ord och skratt, händer det bästa: du lär dig spanska på riktigt.